Den nye tids jægere.
Denne skrøne tilegnes nye og kommende jægere.
Storbyens barn har tagit licens eller jägarexamen .
Denna stilla morgon började kl 3. Jag gick igenom alla detaljer som stod på listan - äntligen klar. Äntligen bar det iväg. Hösten gjorde sig påmind, men jag hade kläder för detta. Allt hade handlats in i en väldigt dyr affär, inget hade missats. Jag hade köpt genom postorder ochså .
Mina tankar snurrade runt i huvudet -stortjuren skulle fällas. Platsen för älghornet hade jag bestämt. Det skulle nog vara lite svårt att övertyga tjejen om att vi skulle ta ner det fina gökuret.
Nu var vi framme, äntligen. Vinden tog tag ett ögonblick i den gröna jackan. Jag tog sakta fram en cigarett och tände den för att se åt vilket håll vinden blåste. JAg hade hört från andra jägare, att det var ett måste, om man skulle vara proff. Tydligen så snurrade vinden runt, för hur jag en tittade, så blåste det från alla håll.
Natten låg fortfarande tung över platsen där vi samlats, alla pratade tyst -va fan mumlade de om- jag hörde inte ett skit ..Aha- jag tog fram min wisper, en sak som fungerar som en hörapparat (lille retningsbestemt lydforstærker). Sakta satte jag på den, men den skrek rakt ut (lydoverstyring), det vart som en skrik från min hörlur. Jag tog av mig den för det slog lock.
Ja ja- alla kan göra en tabbe, och snart övergick mumlandet igen. Denna gång sa jag inte ett ord. Hundarna for runt- slogs lite grann-, men en hund luktade betänkligt på mitt ben - aha- tänkte mina nya gröna kläder gör susen, han känner nog att dessa byxor kostar mycket pengar, men han lyfter benet - jag hinner precis undan innan denn jävla hunden pissar.
Nu hade de pratat klart, äntligen, och suget i magen ökade, -storoxen- den var redan i backen -hm- tänkte gubbarna, skall nog få en tankeställare, jag skulle nog få en riktigt fin dag, alla skulle prata om just denna oxe, fäld med ett skott. Den skulle naturligtvis lägga sig på vägen så jobbet inte skulle bli för svårt- hm..undrar bara om släpvagnen skulle hålla. Det får bli ett senare problem ..
Nu var det dags att stiga av, tog ryggsäcken och geväret. Där stod jag vid vägkanten. Natten var ännu svartare än förut, jag såg inte ett skit. Undrade lite hur jag skulle hitta vägen jag skulle gå, de hade sagt 400 meter rakt fram gennom skogen .Vilken tur at jag hade tapet alla spännen på ryggsäcken. Nu bar det iväg, men jag kom bara 5 meter, senn rasade jag på stubben . Dunder och brak- tappade kontakten med marken- snubblade en gång till. Nu visste jag inte åt vilket håll jag skulle gå . Ja- har jag kommit så här långt, så måste jag fortsätta. Kompassen låg i fickan, men den syntes inte nåt på, den skulle varit självlysande! Jag smög sakta vidare, "whoss"- lät det- va fan vad var det? Hjärtat, magen- allt gjorde sig påmint- kände kaffesmaken- en frän bäsk lukt kom upp från halsen. Det skrämde skiten ur mig, i alla fall där slog jag, emot ett träd -dunder och brak- akta geväret bara, nästa steg försvann marken, -oj- där for jag, som en Michelin gubbe (Michelin mand), tappade geväret- allt snurrade runt- och fortare gick det. Sen tog det tvärstopp, där låg jag och tittande rakt opp på himlen.
Åh... -jag levde- ja det måste jag erkänna, vilken jävla fart nedför backen, värre än när jag åkte pulka (kælk) ut för ett stup hemma när jag var liten.
Nu började jag röra lederna - ja det gick att röra dem-, men vad kände jag något ludet nåt ?? Som var hår på... hm..bjö.. kan det vara det?. Svetten rann, oj- nu var det varmt- ja det var som det brann i pannan- ush- nu kom jag på det, det var sitsen på ryggsäcken, som det var kamelhår på.
Efter ett tag och letande var geväret borta. Jag tänkte - " jag hittar det nog snart ". Jag kröp sakta uppåt, och nu kom jag ihåg jaktbasens ord som ringde i örat: " Du märker vart du skall sitta ". För mig var det et hemligt meddellande - nästan kodat. Ja ja, nu var jag ju här- svetten bara rann över kinden. " Snart skulle allt börja ".Tänka sig jag- utan bössa.
Helt plötsligt så var det som en grå dimma som lättade, nu kunde man se lite runt- ah.. där såg det ut som geväret. Smög sakta dit - jo nog var det gamla bettan - ah - nu var man klar. Plötsligt så var det nåt som jag såg, som var lite ovanligt- nåt som rörde sig. Sen hördes ett skrik, det var en björktrast (drossel) som upptäkt mig. Samtidigt hoppade en hare på 30 meters avstånd. Den fortsatte hoppa åt sidan, och försvann fort bakom en sten.
Jag undrade om jag skulle dricka en kaffeskvätt - var nog inte värt - snart skulle drevet dra igång.
Det vart ljusare - och helt plötsligt så kom en räv sakta i spåret, och efter haren - nu var det något som rörde sig bakom en sten - kunde det vara storoxen?. Sakta smög jag åt sidan för att se bättre, tog upp geväret och riktade det mot stenen, men det var skräp i kikaren. Jag skakade på geväret för få ut skräpet i linsen - nu var det brottom - och helt plötsligt ramlade kikaren av. Den hade tydligen fått en smäll - såg i ögonvrån baken på en stor älg.
Hjärtat slog frivolt, kände lungorna som skulle explodera - jag hade hållit luften när jag smög fram, men nu måste jag ha luft - ahh - ett stort andetag. Helt plötsligt small det ett skott, alldeles i närheten, ett till - och sen kom en hel serie (minnen från skjutbanan när jag gjorde militära, gjorde sig på mind. Senn small det av bara fan, jag kastade mig ner bakom ryggsäcken - det här var fan inte roligt att stå upp. Helt plötsligt smäller det till, det - knackar och bullrar - nåt kommer mot mig och jag hör - 30 meter bort - 20 meter - närmare kommer det. Jag famlar efter bössan som ligger bred vid - lägger upp pipan på ryggsäcken och och väntar. 10 meter - där kommer ett utdraget "ööööööööööööööhhhhh".
Inget händer, och mina öron fladdrar - känner att de måste växt en cm. Jag kan se dem ungefär stora som på en parabol - absolut tyst- nä lite mummel, och plötsligt låter det som nån kissar väldigt länge ..Hmm..den hade nog druckit väldigt mycket, men fan nu får personen ge sig. Ja det var väl evigheter - då stoppade det och jag tänkte." jag rör mig inte ".
Jag satt där och hörde olika ljud, som jag inte kände igen - konstiga ljud de har i denna skog. Jag försökte tänka vad det var för djur, men kom inte på något. Jag tänkte: " Det tar jag upp med jaktledaren senn, kanske finns nåt jag inte känner till ".
Ja - där satt jag, och dagen bjöd på fina vyer - sträkte mig försiktigt efter kaffekannan, men den lät konstigt - som krossat glas - hmm- den min fina termos med en älg på, hm.. Det blir svårt att få tag i en sån ....Där låg kikaren ochså. Plötsligt brakade det fram något bakom mig, jag hoppade upp - geväret låg tryggt i händerna ..Där står en stor gubbe med et flin:" Öh, sitter du här? Vi fick älg, du kan följa med tillbaka ". - Okey, jag skall bara samla ihop grejerna-. "Va fan har hänt här? " frågar han. Mossan var uppriven i lång sträcka, och runt mig var det bara uppsparkad jord. Jag svarade at det måste nog ha varit en hård batalj. Tror nog att det varit två älgar som slagits. Undrade bara om han trodde det, men han såg lite fundersam ut.
Ja ja - vi gick vidare- oj- glömde siktet " ursäkta mig " och sa att jag tyckte nog bäst om att skjuta med öppna riktmedel, man måste ju låtsas som man vart med en gång förut.
Nu bar det iväg till bilen - åkte 200 meter- hm - det hade jag kunnat gått. Vi gick en bit till, och där satt alla andra runt elden. 2 stycken herrar stod ute på en myr 300 meter därifrån och diskuterade. Jag satte mig - fick lite kaffe - ah.. vad gott.
De fråga om jag hade sett något:" Nä, helt dött " sa jag. " Konstigt - de kom från ditt håll - ja där ute ligger 1 ko samt 2 kalvar ".
Sen fick de visst 1 stor ko - 50 meter från ditt pass: " Va fan, satt du och sov? " sa de --undrade lite och sa att jag inte var riktigt säker, kände att kikarsiktet höll på att glida ut från sidfickan - skyndade att stoppa ner det - samtidigt förklarade att de två herrarna ute på fältet var från grannlaget, det var nämligen deras mark, och där låg det tre älgar - hm- storoxen var kvar. Tog och smög ner kikarsiktet i ryggsäken. Där såg jag min wisper. Jag tog fram den och riktade denna bort på myren. Då hörde jag de sa: " låt dem ta dem, de va några ynkliga kalvar, inget för oss ".
Jag stoppade ner min wisper och sa at vi fick dem till jaktlaget. "Va fan"- sa den äldste- " huva, hur kan du veta det? ".
Öppen diskution, alla flockades runt mig, och jag tog sakta upp wispern och visade, men helt plötsligt så sa en:" Stoppa ner den, de kommer nu ".
En belåten min spreds på mitt ansikte - kung för en dag - hm..Inte illa. Senn kom de och sa att vi fick den - de ville ju förstå att vi hade ju tur som fick dem, - men nu var ju jaktlaget skyldig dem en tjänst i framtiden .
Nu började jobbet att frakta hem kalvarna. De kom med en fyrhjulig motorcykel.
Nu var det samling vid slaktboden, alla åkte dit och alla stod där. Historier delades över öppen eld .
Skönt, nu var denna dag över. Hundarna hade fått varsin bit ben av kalvarna. En del ben var större än hundarna och plötsligt vart det ett jävla liv - hundar slogs, och gubbar som drog en värre historia än den andra.
Jag satt där, begrundade min första dag som jägare, ja-jag var ju nöjd. Solen gick sakta ner, och man såg siluetterna mot himlen av djur som hängde där. Nu var det dags att krypa ner, storälgen skulle ju falla i morgon
''Ja lög aldrig, de vell ja säge, men
de hänne iblann, att ja överdriv lite.'' Janne Vängman
Den var ju kvar.
Anden dag af storbybarnets første elgjagt
/CJ
