Soln-Anders
"Soln-Anders" var mycket intresserad av naturen. Han var också
en skicklig älg- och björnjägare.
Det sägs att han i sina dagar fällt omkring ett hundratal älgar och ett femtontal björnar. Den första älgen fällde han när han inte var äldre än tolv år.
En av de bössor han använt sig av finns i dag på
Gammelgården i Sveg. Det finns många jakthistorier om hur det
ibland kan ha gått till under jakten. Den som följer är kanske
den mest kända.
Det var i Mikaeli tid och Anders hade fått upp björnspår
på Ytterbergskölen, alldeles i närheten av sin fäbod
vid Prästhålla ( i dag Svensk jagts område). Det bar i väg
förbi Överbergskölen och långt in på Håkölen.
I närheten av Rönnberget stod så människa och björn
öga mot öga. Anders lade av ett skott, vilket inte tog som det skulle.
Björnen blev sårad och gick till anfall.
Anders slet då av sig de mest otympliga kläderna
för att bli smidigare, och drog sedan kniv i självförsvar.
Det blev ett häftigt
slagsmål och ömsom låg björnen underst och ömsom
Anders. Kommen i rätt läge fick han ena armen fri, och just som
björnen tänkte ge honom ett rejält bett, stack han kniv, näve
och arm långt ned i gapet på björnen.
Där rotade han om allt vad han förmådde och skadade nallen
ordentligt. Björnen blödde kraftigt och blev allt svagare. Anders
kunde efter ett tag slingra sig ur greppet och ge besten en dödande kula.
När styckningen var över, kom Anders att tänka på att
det troligen var bal nere i Hån, söndagsafton som det var. Dit
begav han sig blodig och riven
för att slänga håflickorna i bakmes och gammelpolskor till
långt in på småtimmarna då han begav sig hemåt.
Helt oskadd ur kampen med björnen gick han dock inte. Några synliga
märken, som vittnade om hela händelsen fick han bära med sig
hela livet i form av ärr runt ena handleden och ett stort längsgående
ärr i huvudpannan.
"Soln-Anders" hade också diverse märkliga beräkningar
på gång för framtida vinning. Till exempel då han på
Ytterbergsskog sköt pungen av en älg, stämde blodflödet
och drog vidare hemåt.
När ett år gått och Anders på nytt var ute och jagade, träffade han på samma älg . Han kunde nu fälla den punglösa älgen, som nu till synes var en riktig skogarnas konung. Den var fet och frodig. Kastrerad som den var hade den inte offrat krafter och hull i brunstens tider.
Her findes der yderligere beskrivelser af Soln-Anders`s liv og levned. Se Agneta Olofssons hjemmeside