Historien börjar på en liten gård i Västergötland under 1940-talet
Min Morfar och Mormor hade blivit ägare av ett litet hemman utanför Skara och satt i köket på torpet och samtalade med förre ägaren Hilding om skog och jakt. Historierna blev allt fantasifullare efter var kaffegök som inmundigades.
Plötsligt sa Hilding med myndig stämma
--Nu skall jag berätta för er när jag var i Canada och jagade Björn.
Hilding svepte sidan på handen genom mustasch och mungipa samtidigt som han harklade sig.
--Det var på våren 1923. Jag var i British Columbia och arbetade som timmer man.
En kväll kom en av dom lokala huggarna och frågade mig om jag hade mod nog att slå dom följe på björnjakt. Eftersom mitt jaktintresse var djupt rotat sen barnsben tackade jag ivrigt ja till erbjudandet. Glen som huggaren hette, sa samtidigt att första gången som en ny jägare var med på björnjakt så fick han genomgå ett mandomsprov. Då jag redan var på björnjakt i mina tankar hörde jag inte allt han sa utan svarade ivrigt ja på alla hans förslag.

Björnjakten inledes två dagar senare och vi färdades på häst uppför den lilla floden som vårt huggarläger var beläget vid. Vi red i fem timmar tills vi kom till en ravin där floden dånade som värst. Ravinen var här för smal och brant för att fortsätta till häst så färden fick övergå till klättring. Efter ytterligare två timmar kom vi fram till en ljuvlig glänta i den Canadensiska granskogen och mitt i gläntan låg en liten timrad stuga. Packningarna togs av och stugan intogs med dunder och brak. Efter en kort ryggsträckare tändes eldstaden och det saltade fläsket kom fram på bordet. Måltiden började tyst men övergick snart i många fniss och huggarnas ögon blev allt finurligare då dom tittade åt mitt håll.

På morgonen därpå togs mindre packning och bössor på och jakt turen började. Efter en timmes gång färd kom vi fram till en femtio meter djup ravin och sällskapet stannade på kanten. Nu kom Glen fram till mig och med ett brett flin över ansiktet talade han om att jag skulle kasta mitt lasso över till andra sidan och hala mig över och tillbaka för att se om jag hade det rätta modet för att jaga björn.

Med stora ögon tittade jag ner i den djupa ravinen och hörde huggarnas ivriga skratt i bakgrunden. Jag for med huvudet fram och tillbaka då jag plötsligt får se något bekant i ögonvrån. Utmed ravinkanten trettio meter bort ser jag en enormt stor myrstack med högar av barr vid sidan om den. Snabbtänkt som jag är får jag en snilleblixt och vänder mig om mot huggarna. Jag spärrar ögonen i Glen och säger till honom att detta inte är något prov för en karl, utan jag kan istället visa hur man jagar björn i Sverige.

Då våren hade kommit ganska långt hade jag under färden övertygat mig om att björnarna gått ur ide sen någon vecka tillbaka. Och med den reflektionen bakom mig lade jag upp taktiken för att spela dom andra ett spratt.

Med ett brett flin pekade jag på björnidet och när huggarna fick se det kastade sig alla ner och började fumla med sina remmingtonare. Glen la sitt finger över munnen och viskade nervöst att vi skulle vara tysta. Jag stod fortfarande upp och sa med låg stämma att dom skulle placera sig så att alla såg öppningen på idet tydligt.

Efter krypningar fram och tillbaka var alla på plats. Jag tog fram min ryggsäck och tog upp en liten burk med vild bi honung som jag tagit med som proviant. Med ena handen tog jag en halv näve honung och svepte den i pannan på mig själv. Med pannan full av honung smög jag försiktigt fram till björn idet och gick ner på knä. Jag sneglade över axeln och så huggarnas förskräckta ögon vandra över mig och björnidet. Så vände jag mig framåt och började krypa in i öppningen. Jag log för mig själv och tänkte att nu ska dom få.

Mörkret var kompakt inne i idet och jag kände den fräna lukten av gammal björnpäls.
Plötsligt blev jag alldeles stel av skräck, en fränt doftande och varm luftpust svepte över mitt ansikte. ”BJÖRN I IDET” !! Innan jag hade hunnit kasta mig bakåt ur idet kände jag något varm, fuktigt och strävt svepa över min panna. Ytterligare en svepning över pannan av björn- tungan gjordes innan jag börjat reagera. Nu var goda råd dyra. På darrande knän började jag sakta krypa baklänges mot öppningen följd av en allt ivrigare slickande Björn. När mina fötter kommit utanför idet hörde jag Glen svagt med en hes röst säga ”nu kommer han, var beredda”

När hela min kropp var utan för idet tog jag ett länge kliv bakåt varpå björnens huvud med utsträckt tunga blottades av dagsljuset.

”PANG” ” PANG”. Ljudet från sex stycken bygelrepetrar var öron bedövande och håret på mitt huvud fladdrade till av tryckvågen. Det följdes av en komplett tystnad och jag låg alldeles platt på marken med ett skenande hjärta bultandes i mitt bröst. Efter någon minut hörde jag Glen ropa med darrig röst ”are you all right?” Jag sneglade upp och såg rakt in i ögonen på den döda björnen. Vände sedan på huvudet och log mot Glen och sa –
”What do you think about Swedish bear hunting”

Efter denna händelse hade jag huggarnas fulla respekt och jag gick under smeknamnet –
”Crazy Bear”.

Hilding sneglade på mormor och morfar och tillade: ”Så sant som det är sagt”

Skrivet av ”Svedjebrukaren”