Den nye tids jægere.
.
2. dag.
Jaha, det vart sängdags- det var skönt. Hård dag hade det varit, men lärorik.
När jag låg där och tittade in i spisens eld, som var magiskt. Det var som en fin värme spred ut sig i rummet. Där stod mina blöta (våde) stövlar och ovanför hängde ett par sockor, som luktade konstigt. Jag var trött .
Plötsligt slogs dörren upp med ett brak- hela dörren fyldes av en man. Det drog in en isande vind, elden såg ut att dra sig tillbaka i spisen. Det var något olycksbådande över det hela. En hund skällde till utanför- som om den ville iväg-. Jag rycktes upp tvärt av att en barsk stämma sa: "Upp för helvete, vi skall iväg 5 min och vi drar".
Jag for upp vettskrämd, drog fram ryggsäcken och tog fram nya sockor. På med byxorna som fortfarande var blöta längst ner i kanten. Det gick fort att samla ihop sakerna tyckte jag, men det hördes en stämma utanför: "Är du klar?".
Nu stod jag utanför, vinden var kall och månen stod som en stor lampa över fjället. Undrade hur arkitekten fått till det där, måste tagit lång tid. Med ett ryck åkte ryggsäcken av, in i bilen - där luktade det gammal hund, och jag som fortfarande luktade tandkräm. Nu bar det iväg. Bilen skuttade till och jag frågade vart vi skulle. -"Lillfjället"- jaha det lät bra.
När vi åkt en stund såg man i lyset av bilen två reflexer, som stod och blinkade. Jag såg en stor älg med horn som var så stora så älgen hade fått nackskott. Ja kronan var så stor, att hornen plöjde stora fåror i backen så man skulle kunna satt potatis i dom. Det hela var över på någon minut- vi för vidare-.
Då slog det mig: "Det var ju min älg". Med det hornet var jag tvungen att förstärka väggen - oj oj. Nu tog vi av på en liten väg. Det vart skumpigare och skumpigare.
Plötsligt skriker den gamle: "Ta den". - Upp med dörren, ser en räv - jag faller ut ur bilen - upp - försöker ta den men den är för snabb. Jag hör hur den gamle skrattar.
Vi fortsätter igen och nu kommer vi fram. Här skall vi bo. Va?, jag ser inte ett skit. Han tar ficklampan och lyser-jag ser en ond drömm ta form-. Jag, gatans barn, är tillbaka i skolan där jag läst om gamla tider hur folk levde.
När jag tittar in i stugan ser jag en gammal spis. Mycket gammal. Den ser ut som en man brände häxor på den en gång i tiden, så stor var den. Ett gammalt bord, som inte är av detta århundrade och två våningsängar med halm. Ja fatta HALM.
Jag såg råttskit överallt. Det var kyligt - detta såg ut som en film-. Ja ja, var det älgjakt så var det.'
Vi tog in allt- inklusive hunden-. Där låg jag i sängen, tittade upp - sa till den gamle att släcka lampan. Han sa att det var månen -va fan- jag provade vända mig. Efter ett tag så prasslade det till. Jag for ner med handen - nåt ludet väste till. Jag hoppade upp, skrek: "jävla hund". Gubben fick på lampan - hunden låg - i hörnet, men i ena hörnet var det en utgång rakt ut - det försvann nåt -. Gubben sa det var en lekat - va det nu var (hermelin). En hissig jävel. Nåväl, till slut somnade jag med storoxen i tankarna.
Nu brakade det till. Jag for upp igen, alla sinnen var på gång. Gubben hadde ficklampan klar - nu skulle vi ut. Jag drog sockorna över stövlarna - de var ju blöta redan. Nu skulle det smygas, jag öppnade dörren sakta. Ett "öhhh" lät från dörren, men snart svarade det längre bort i mörkret. Jag provade igen. Jodå, det svarade igen. Fan, hur gamla osmorda dörrar det finns här ute? - måste vara en hel by som skall ut samtidigt som mig. Då sa gubben: "Ta geväret- det är oxen som brållar". Jag rusade ut, fick tag i geväret på bordet. Nåt tog emot, jag ryckte till. Där for kaffepannan med koppar samt stol. Det brakade till av fan. Hunden vrålade till, gubben for upp skrikande: "Va fan gör du?"- hördes lång väg.
Denna dag började fan inte bra - oxen kunde jag glömma. Men okey - där gick min dröm i kras. Jag steg ut - morgonen var fortfarande fuktig. Det var dimmigt, jag smög iväg efter den gamla stigen - tyst tyst, sakta framåt gick jag över en gammal bro. Den är säkert 200 år gammal. Sakta gick jag efter stigen. Nu vart det mycket tät skog.
Helt plötsligt hörde jag tydligt steg, nån sprang runt i gyttja. Min andning hördes som ett expresståg i natten. Tyckte jag måste hosta, nej inte nu fan. Ljudet vart tydligare - jag kände en doft av blött skinn. Mina näsborrar stod som trattar! Geväret klart, det vart tydligare steg nu - närmare - och det bröts av kvistar. Snart fan måste jag hosta - va?- nu försvann ljudet. Stod ett tag till och väntade, inget ljud. Sakta fram igen, komm till vindskyddet jag skulle sitta vid.
Denna pärs var som ett helt liv. Det händer saker hela tiden. Morgonen steg sakta upp - med denn kom solen. Det vart riktigt skönt att sitta vid det gamla kärret. Blickade ut mot ån och fantiserade om det var storoxen som skulle komma.
Fram på förmiddagen vart det mycke som hände. Plötsligt ramlade en gubbe ur skogen. "Va fan, har du sett en?, det var en ko och en kalv som smet förbi här nyss. Satt du och sov? " "Nä", svarade jag, "de måste haft strumpor på - de va nåt längre bort, men -nä-, jag såg inget". - Funderade - var det när jag sträkte mig efter mackorna och geväret åkte iväg... hmm. Bäst att inte säga något.
Nu var det dags för elden. Det var rast nu mitt på dagen, som vanligt tände jag en eld. Denn vart lite för bra - snart brann hela trädet som jag eldade mot. Hm..detta såg inte bra ut. Nåväl, jag hade ån att hämta vatten i, sprang av fan -, men jag hann inte med. Till slut komm flera och hjälpte mig att släcka "höö-höö" sa en gubbe, du skall nog ta med brandsläckare nästa gång.
Nu hade alla samlats hos mig - alla frågade om kon och kalven. Jag höll sanningen inne, det skulle verka som jag var proffs. Den äldre gubben gav mig en klapp på axeln och sa: "Kalven var väl för smal, inge att ha, va?" Han tittande undrande på mig. Jag nickade sakta med tummen upp. "Förstod väl det", sa han och lunkande vidare.
Snart var dagen slut - äntligen -. Jag vågar inte skriva om allt som hände, bara en liten notis jag gjorde. När klockan närmade sig 5 hörde jag nåt som lät som "RITCH". Va fan, igen? Närmare och närmare - senn såg jag något stort och brunt. Fan, jag hostade till, det försvann snabbt. Skakad lyftade jag ryggsäcken. Jag tror än idag att detta var en björn. Jag skramlade som fan när jag gick hem denn kvällen, men innan tänkte jag: " Jag måste prova geväret ". Ställde upp en coca cola burk (dåse)- siktade, senn small det. Det fanns inte ett hål på den. Ställde om siktet- denna gången åkte burken ner-. Då komm någon rusande och frågade om jag fick denn. Va? var inte jakten slut?
Närå, alla hade samlats nere vid stugan för att diskutera dagen när de hörde skotten. Åh -bortgjord igen - kunde bara inte säga att jag sköt in geväret. Vad skulle jag säga? "Hm, det gick så jävla fort", sa jag ".
Så vi kollade inte ett märke någonstans, skämdes bra länge, för vi vart kvar länge där- med hundar m.m-.
Pratet gällde:" Hur stor var älgen?".
/CJ
